Kategorier
anmäla arbetsmetoder bemötande Familj kompetens Psykiatri samarbete socialsekreterare Socialtjänsten vård Vårdnadshavare

”16-årig flicka ska ha misshandlat sin mamma i tre år”

16-årig flicka ska ha misshandlat sin mamma i tre år

-Metro Stockholm 31.10.2013

Jag ser rubriken. Minnesbilderna börjar fladdra förbi; först som blixtnedslag, sedan som frusna stillbilder:

polisbilen

polis i blå uniform som frågar mig ifall min dotter kan ha något vasst föremål inne i badrummet

Jag tänker på mamman till den 16-åriga flickan och

minns min egen maktlöshet:

att inte längre kunna nå mitt barn

att lämnas ensam med min rädsla,

minns socialsekreterarna som sa

att kärlek löser alla problem

Länk till artikeln på Metros nätupplaga: http://www.metro.se/skane/dotter-hogg-mamma-i-ryggen-med-grillkniv-atalas/EVHmjD!R4hMhsrcPxrpw/

Läs även Mitt tidigare inlägg ”Socialtjänsten måste inse att det inte räcker med kärlek”

3 svar på ””16-årig flicka ska ha misshandlat sin mamma i tre år””

Hur kan detta ske? Inser du har förmågor, men det hjälper inte. Har ännu inte förstått hur livet bara kan bli ett annat – ett sämre. Har passerat protesten, följer med, men det innebär inte acceptans.Värst är relationer som går sönder, eller vänner som inte (med rätt?) längre orkar se och vara, Oavsett gör det ont. Det gör ont på ett sätt som inte kan lindras.
Förstår utan att kunna att allt för mycket av det som inte är troligt eller möjligt har skett i ditt liv.Vet du hur man får stopp på helvetesresan? Jag hittar inte ens en nödstoppsknapp… Däremot blir jag allt räddare ju längre resan pågår. Hur har du klarat detta?

Du frågar mig hur jag klarat av detta; och jag förstår av det du skriver att du också befinner dig i ett liknande helvete, att du också genomgått och genomgår extremt smärtsamma upplevelser.

Sanningen är att jag inte vet om jag klarat av eller hur jag ska definiera ”klara av”. Jag har inte tagit livet av mig, men jag fick posttrauma-diagnos och varit sjukskriven i flera år nu. På något märkligt sätt är jag idag tacksam över att jag till slut blev sjukskriven. Jag träffade en handläggare på Arbetsförmedlingen månad efter månad varje måndag, tills hon en dag sa att jag mådde för dåligt för kunna fortsätta vara arbetssökande; att hon visste att jag skulle ta emot ett arbete, men att hon inte kunde ta på sitt ansvar att jag sedan skulle kollapsa helt. Det var hon som fick mig att inse hur illa det faktiskt var med mig. Parallellt sa ju socialtjänsten ständigt till mina barn att jag bara låtsade, att jag skulle kunna arbeta, om jag verkligen ville det.

Jag tror att min räddning varit att jag kämpat emot mina egna känslor av skam, maktlöshet och otillräcklighet; att jag försökt våga kännas vid mina känslor fast jag varit livrädd, tänkt att jag dör, försvinner om jag känner inåt. När jag inte kunnat känna, har jag agerat, sökt kunskap, läst på, för att inte gå under. Då och då har jag fallit, men sedan rest mig. Jag skrivit mycket, försökt sortera den obegripliga och ofta skrämmande verkligheten med hjälp av ord. När jag skrivit, har jag också känt att jag skrivit min version, att jag givit mig själv rätten att se händelser som så jag uppfattat dem och existera sådan som jag är, trots det massiva ifrågasättandet av socialtjänsten. När jag varit så otrygg att jag inte kunnat skriva, har jag försökt våga vara i kroppen; promenerat i timmar i skogen, dansat hemma i köket till musik som passat mitt sinnestillstånd, legat i ett varm bad med någon inbäddande badolja…ja, försökt känna att jag finns, fast det inte känns så. För några år sedan går jag också på samtal en gång i veckan. Ingen terapi, utan stödsamtal. Någon som lyssnar och tror på mig, på det jag säger, och som säger varje gång vi ses att det jag känner det har jag rätt att känna; och som hjälper mig att strukturera i mitt huvud och hjärta, så saker jag inte kan påverka, inte tar över, och saker jag kan påverka, inte blir för överväldigande. Jag vet inte ifall detta var något riktigt svar till dig, men ett försökt till svar i alla fall. Jag önskar dig all styrka i vardagen 🙂 !

Svara

Kommentera gärna i trevlig ton och konstruktiv anda!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s