Kategorier
ADHD Asperger Neuropsykiatri Psykiatri PTSD

Sju månader efter omorganisation av Psykiatri Södra vågar jag inte längre lita på att det finns hjälp att få

Det var länge sedan jag grät senast

Kanske mår jag bra

Kanske har jag stängt av

 

Jag grät nästan varje gång

jag var hos kuratorn

Oftast började jag gråta

redan när jag gick över tröskeln

Ibland grät jag redan i väntrummet

 

Kanske mådde jag sämre då

Kanske mår jag bättre nu

 

Jag försöker skriva

men vågar inte känna

Nu har jag ingen som tar emot

om mina egna ord skrämmer mig

 

Hos kuratorn kom det som hänt mig i kapp mig

Bakom låsta dörrar och nerdragna persienner

vågade jag vara närvarande i det som varit

 

Kanske har allt ordnat sig nu

Kanske hann jag säga i ord

det som aldrig fick berättas

 

Eller kanske vågar jag inte längre skilja

mellan verkligt och overkligt

och låter bara allting flyta in i varandra

 

Jag behöver prata med någon för att

våga känna det jag känner

Jag behöver prata med någon för att

vara säker på att

det jag känner, har jag rätt att känna;

att det jag känner inte är fel, sjukt eller själviskt

 

Kanske har jag lärt mig att klara mig på egen hand

Eller kanske har jag slutat lita på att

det finns någon hjälp för mig att få

Kommentera gärna i trevlig ton och konstruktiv anda!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s