Kategorier
anmäla arbetsmetoder bemötande Familj LVU maktmedel Placerade barn samarbete socialsekreterare Socialtjänsten Vårdnadshavare

”Din verklighet stämmer inte”

Idag råkade jag se en socialsekreterares blogginlägg där hon hänvisade till mitt inlägg om Helim. Först blev jag upprymd, sedan blev jag nedstämd.

Jag var tvungen att kommentera. Hon får inte fortsätta tro att det inte finns sådana som Helim och jag; hon får inte fortsätta tro att det finns bara e n verklighet. Fortsätter hon tro det, kan allt hända. Och händer.

Här är länk till hennes blogginlägg:

http://annahovenmark.com/2014/06/25/damned-if-you-do-damned-if-you-dont/

Här är mitt svar till henne:

”Jag blev glad över att du skrev att du hade läst min blogg under några månader ”för jag tänkte att jag ände kanske skulle kunna förstå och framförallt tänkte jag att jag säkert kan lära mig något”. Men sedan skrev du att du inte alls kunde känna igen dig och skrev:

Att vi skulle bidra till att: ”En dag, utan förvarning kommer polisen och ska hämta hennes småsyskon” finns inte i min sinnevärld eftersom det inte fungerar så, inte i min verklighet. Jag skriver så – i min verklighet – eftersom jag naturligtvis inser att bloggens författare har sin verklighet!”

Då blev jag fundersam eftersom du citerar det jag skrivit på min blogg som om det handlade om mig. Men jag skrev inte om mig, mitt ärende utan jag skrev om Helims familj som socialtjänsten valde att splittra istället för att stödja; det var det granskande radioprogrammet Tendens som berättade om polisen som hämtade Helims småsyskon när de sov och hur svårt Helim hade att förstå socialtjänstens agerande (läs gärna om mitt blogginlägg https://ringaldrigtillsoc.wordpress.com/2014/06/16/helims-mamma-far-stroke-da-kommer-socialtjansten-med-polis-och-omhandertar-hennes-sma-syskon/). Det är alltså inte min verklighet jag beskrev i mitt inlägg utan Helims.

Men att Helims berättelse inte skulle vara sann; att det inte skulle finnas flera liknande fall enligt dig, gör mig rejält bekymrad. Jag tänker att för att kunna förändra något som inte fungerar, måste man först vara överens om att det finns ett problem. Du skriver att socialtjänsten inte fungerar på det här sättet. Du menar att allt handlar om vilken verklighet man befinner sig i. Jag önskar att du hade varit mer konkret, förklarat på vilka grunder du inte tror på Helims historia; vad får dig, som socialsekreterare att tro att reportrarna kanske missuppfattat ett och annat, kanske rentav vinklat Helims berättelse. För jag vill också förstå. Det är därför jag skriver min blogg. Jag är inte ute efter att sätta dit någon, kritisera för kritiserandets skull. Jag är ute efter att berätta om den andra verkligheten, den du inte tror kan finnas.

Jag fastnade även för några andra saker du skrev. Du skrev bl a ”Hur vi än gör – så gör vi fel!”. Jag håller inte med. Det finns inget rätt och fel. Jag tror tyvärr att ett av de grundläggande problem socialtjänsten idag har beror på detta sätt att tänka, rätt-fel, maktutövande, istället för öppenhet, lyhördhet, samarbete.

Du skrev också: ”Vi gör så ofantligt mycket bra som aldrig någonsin märks eftersom de som får hjälp av oss ytterst sällan berättar om det!” Jag vill försäkra dig om att allt som varit bra i min kontakt med socialtjänsten har jag berättat vidare. Varje socialsekreterare som bemött mig på ett respektfullt sätt har jag hyllat. Det är bara det att det är så få händelser, så få personer.

Du skrev vidare:”Det innebär att de som arbetar inom den offentliga sektorn mycket sällan får beröm, de får sällan veta att de gjort ett bra jobb – jo, från sina kollegor och chefer naturligtvis, men sällan eller aldrig från personer utanför organisationen.” Jag ger alltid beröm när någon socialsekreterare verkligen lyssnar på vad jag har att säga, håller sina överenskommelser, svarar på mina frågor på ett sådant sätt att jag kan förstå… Jag är lite nyfiken på vad ”ett bra jobb” är för dig och vilka personer du tänker på när du skriver ”personer utanför organisationen”. Menar du t ex sådana personer som jag och Helim? Eller några andra?

Slutligen skrev du: ”För visst är det så att vi gör fel ibland, vi är bara människor vi med – och jag hoppas att vi lär oss något av de felen och inte gör om dem!
Men att hela vårt arbete skulle bestå av fel – det ställer jag inte upp på!– – alltid bär oss illa åt eller ständigt tar fel beslut – det är helt enkelt inte sant!”
Jag blev väldigt nyfiken. Kan du ge några exempel på knepiga situationer där det kan bli fel och berätta lite mer om varför det kan bli fel? Jag undrar också vem har sagt så, att hela ert arbete består av fel och att ni ständigt tar fel beslut?”

lvu-inlåst