Kategorier
ADHD Asperger Neuropsykiatri Psykiatri

Mitt första besök på neuropsykiatrisk mottagning i Hagsätra

Jag väntade flera veckor på kallelsen

Till slut kallade jag mig själv

 

Höll på att ge upp

hittade inte dit

ingen karta

ingen som svarade i telefon

 

Framme fungerar inte nummerlappsapparaten,

inte heller kaffeautomaten

 

”Extrakaffet” i termos är kallt

Kvinnan bakom receptionen ännu kallare

 

Jag ångrar mig

varför skrev jag till registratorn

att de fortfarande inte hade hört av sig från Hagsätra

trots att det stått så i brevet

 

En personal klagar på oordningen bland kaffemuggarna

Vad hade hen förväntat sig på en neuropsykiatrisk mottagning?

 

Psykologen med runda glasögon

leder mig genom gråa korridorer

in i ett rum utan fönster

 

Lysrör

Tre stolar

Litet runt bord

 

Ett förhörsrum, tänker jag

och känner mig rädd

 

”Det blev för många som hade neuropsykiatrisk diagnos

Personalen räcker inte till

Lokalerna räcker inte till

Ingen har preciserat vårt uppdrag

Vi vet inte hur vi ska gå vidare

Vi ska ha krismöte med landstinget”,

säger psykologen

 

Jag får en ny tid om en månad

Då vet psykologen kanske mer

 

Denna text ovan skrev jag direkt efter mitt första besök i Hagsätra. Förra blogginlägget skrev jag efter mitt andra besök.