Registerutdraget från Arbetsförmedlingen har kommit.
Medan jag läser, förstår jag hur viktigt det är att alla handläggare på Arbetsförmedlingen vet något om Asperger. Och hur fel det kan bli när en handläggare saknar de mest basala kunskaperna om denna funktionsvariant. Allra värst blir konsekvenserna om en person med Asperger får beviljat en extrainsats i form av SIUS-konsulent ”en särskild utbildad arbetsförmedlare” och SIUS-konsulenten utgår ifrån att samma arbetsmodell som hen hittills använt måste fungera för alla, även personer med Asperger. Det kan den ju göra men det finns en stor risk att den inte gör det och att SIUS-konsulenten då förorsakar mer skada än nytta. Jag är ett väldigt bra exempel på detta.
När jag träffade Arbetsförmedlingens egen SIUS-konsulent, alltså en handläggare som ska vara extra insatt i olika funktionsvarianter för att kunna ge så bra stöd som möjligt, såg vårt samtal ut ungefär så här:
SIUS: Vad har du för bakgrund?
Jag: Vad menar du? Vad vill du veta? Varför vill du veta?
SIUS: Jag måste skapa en helhetsbild av din situation. Berätta lite om dig själv.
Jag: Jag är här för att du ska hjälpa mig tillbaka till arbetslivet. Jag tycker inte att mitt privatliv har något med det att göra.
SIUS: Jag måste veta. Annars kan jag inte hjälpa dig. Har du barn?
Jag: Ja. Fast jag vill helst inte prata om dem. Det är väldigt tungt och känsligt.
SIUS: Om du inte svarar på mina frågor, kan jag inte göra något för dig.
Jag: Båda haft väldigt stora problem och socialtjänsten varit inkopplad. Det är också därför det varit svårt för mig att vara kvar i arbetslivet.
SIUS: Om barnen varit ett problem, måste jag veta mycket mer för att kunna hjälpa dig. Barnen ska inte vara ett förhinder för dig att kunna jobba.
…Jag berättar en längre stund om mina barn mot min vilja. Sedan säger…
Jag: Ska vi inte prata om vad jag har för kompetenser och erfarenheter istället för att bara prata om mina barn?
SIUS: Ok, vad har du gjort innan?
Jag: Jag har fil.magister från Finland och fil.kand från Sverige. Jag har också läst biblioteks-och informationsvetenskap i Borås.
SIUS: Jag menar vad du har haft för jobb.
Jag: Allt möjligt från advokatsekreterare till gymnasielärare. Det har varit svårare för mig att jobba och få ihop familjelivet än att studera. Därför har jag studerat mer än jag jobbat. Jag skulle kunna tänka mig något med informationssökning eller något där man ska vara analytisk och granskande.
SIUS: Jaha, men du har ingen utbildning alltså.
Jag: Jo, det jag sa innan och lärarutbildning.
SIUS: Ja, men sådant har du bara läst för att förkovra dig. Du har ingen utbildning.
Jag: Jag förstår inte.
SIUS: Med det du har kan du inte få ett jobb.
Jag: Jag kan studera mer om det behövs.
SIUS: Du måste vara realistisk. Ingen kommer att vilja anställa dig. Du har hoppat mellan olika jobb och när du pratar hoppar du mellan olika ämnen, blandar ihop privatliv och arbetsliv. Ingen orkar med sådana personer och jag vet att personer med Asperger inte går ihop med andra människor. Det enda jag kan tänka mig är enklare jobb i en affär eller på ett lager, sortera saker på hyllorna.
Jag: Det går inte om jag inte samtidigt kan studera något så jag kan också använda min hjärna. Jag blir deprimerad om jag inte får fördjupa mig i något.
SIUS: Jag kan inte hjälpa dig. Möjligtvis skulle Samhall kunna vara något för dig.
Efter detta första kartläggningsmöte med den person som under en längre tid skulle stötta mig utifrån mina förutsättningar, tappade jag all tillit till min egen förmåga och till allt det jag ändå hade lyckats med i livet så som studier. Plötsligt var inget jag gjort något värt och min långa akademiska utbildning värdelös. Bristande kunskaper om Asperger på Arbetsförmedlingen ledde till att jag kraschade efter mötet med SIUS-konsulenten och blev åter sjukskriven.
Notering: SIUS står för ”särskilt introduktions- och uppföljningsstöd” och betyder i praktiken att man får en särskild utbildad arbetsförmedlare, SIUS-konsulent, som stöd och hjälp i sitt jobbsökande. Det finns mer att läsa på Arbetsförmedlingens hemsida.
Ring aldrig till soc! 
41 svar på ””Du har Asperger. Dina akademiska examina är värdelösa. Du ska jobba på ett lager””
Hoppas du kan hitta någon annan väg in på arbetsmarknaden. Även om det nu känns tungt. . . Det måste finnas andra som uppskattar din bakgrund och som kan erbjuda meningsfulla jobb, typ experia, eller andra bemanningsföretag. Skulle själv inte klara ett jobb där jag inte fick använda hjärnan ordentligt. . .lycka till!!
Tack! Ja, just idag är jag lite hoppfull eftersom jag har flera intressanta möjligheter på gång…Så ja, jag hoppas att det i slutändan ändå blir något bra och att jag inte hinner helt tappa tilliten till min egen förmåga under tiden jag väntar på klartecken och beslut.
Otroligt vilken okunnighet hos Arbetsförmedlingen! Jag är dock inte förvånad. Har själv råkat ut för en del konstiga frågor och kommentarer.
Vid ett tillfälle ville dom dra in mitt lönebidrag eftersom jag fått större ansvar på jobbet. Som om någon med funktionshinder inte kan arbeta med något avancerat.
Ja, så märkligt att de inte verkar inse att de måste vara lite mer insatta i olika funktionsvarianter!
Hej kära du, jag läser din blogg och tycker du är mycket intelligent och tycker det är fruktansvärt det du gått igenom och så som du blir behandlad. Kan du inte maila mig ? Tror du har förlorat så mycket självförtroende, lägg inte ditt liv mer i händerna på idioter, du vet själv vad som är bäst för dig och jag tror inte alls du behöver så mycket stöd från psykiatrin, alltså ta det inte fel, menar att och vill bara säga att du inte bör betrakta dig själv som onormal…. Samhället är sjukt och särskilt i Sverige, här måste alla vara likadana annars får man diagnos……maila mig!
Jag vill gärna peppa dig kraam C
Hej
Är så glad över att din blogg finns. Den bekräftar att alla overkliga upplevelser som jag själv drabbats av i kontakt med socialtjänsten, sis med flera, verkligen ägerrum, hur surrealistiska de än framstår för dem som aldrig behövt ha dessa kontakter. Du har en förmåga att precis fånga och förmedla de känslor som man upplever i dessa situationer. Tack för att du skriver.
Mvh
Knytta
O, tack ❤️! Vad uppmuntrande och vänligt du skriver! Jag blir SÅ glad!
Va är det för pucken som inte vet något om Adhd och Aspergers? Tror de behöver gå om skolan eftersom de inte vet hur man bemöter personer med dessa diagnoser.
Finns idioter till allt nu förtiden. Stå på dig tids nog hittar du ett jobb. När det gäller dina barn ska folk skit i dom och ditt liv. De har ingen rätt att va otrevliga.m.v h Ms diagnos mamman
Har samma erfarenhet av SIUS,som du nu fått. Jag knäcktes efter ett felaktigt anpassat,monotont arbete som jag tog för att slippa psykningarna…idag är jag förtidspensionerad,utblottad och deprimerad. Akademiker i grunden och med ett lättare funktionshinder pga hjärnskada vid födseln. Denna har helt misstolkats av AF. Förlorat tilliten till såväl sjukvården som myndigheter.
Så sorgligt 😢 Men DU vet vem du är och vad du kan. Låt dem inte definiera dig! Ja, jag vet att det är svårt men det är det enda sättet att inte bli knäckt resten av livet.
Otroligt korkad av Arbetsförmedlingen men blir någon förvånad? Likadant bemöts man överallt i landet, även habiliteringen. Du har ingen sjukdom och bör betraktas som sällsynt intelligent och duga till vilken arbetsgivare som helst med dina examen. Min yngsta son fick stämpeln Aspergers för att han inte orkade vänta in ”alla långsamma idioter” i skolan och under utredningens gång kom jag på att jag haft samma funderingar från 1a klassen, så jag gjorde för skojs skull utredningen också. Såklart jag har Aspergers syndrom också. Så korkad av mig som mått bra och tyckt om mig själv alltid och hela min skolgång i Finland var en enda lycklig tid (men bara under skoltiden, hemma var helvetisk). Jag är INTE någons patient bara för att jag inte passar in i måttet, är inte social och mailar hellre än träffar de konstiga normala människorna som jag måste ha att göra med. Gav sonen rådet att inte träffa SIUS. Han vågade inte låta bli. Han fick jobb som långtradarchaufför utan SIUS medverkan och genast fick han rådet av SIUS att tacka nej för att ”det skulle han aldrig orka arbeta som”. Man kan ta sig för pannan! Tur är att han inte lydde dem. Stå på dig, du värdefulla människa.
Men va?? Du besitter två examina från universitet samt ytterligare universitetsutbildning utöver det och människan sitter och säger att du inte har nån utbildning?? Jag törs sätta pengar på att du har både fler högskolepoäng och fler examina än personen på AF. Vem av er är det som gjort något av sitt liv? Att studera är ALDRIG fel! Den kunskap du besitter har inget att göra med din diagnos! Människor med asperger är dessutom väldigt eftertraktade inom många branscher just för att den typen av diagnos många gånger gör er mer noggranna än andra utan diagnos.
Jag hoppas att du får det stöd du behöver, och förtjänar. Och faktiskt, om du orkar, anmäl människan till hens chef. För så där ska man inte behandla någon, diagnos eller ej.
Det var nog det dummaste jag har hört, till och med för att komma från Arbetsförnedringen!! Den där SIUS-människan borde anmälas nånstans. Så beter man sig bara inte.
Hoppa mellan olika jobb???? Det var kanske något negativt på 70-talet. Idag är det en tillgång att ha olika erfarenheter! Dessutom är det så arbetsmarknaden ser ut, fattar SIUS verkligen inte det?!?! Den människan är ju totalt inkompetent då!
Nä nu blir jag arg på riktigt!
Stå på dig! Det är inte SIUS som ska lösa din situation. Det kan du göra mycket bättre själv. Styrka!
Förresten, kan du finska? Mejla mig i så fall. (Fast inte på finska, för det kan inte jag).
Ja, jag kan finska…varför undrar du :-)?
Varit med om ungefär detsamma, fast via en jobbcoach som skulle vara specialiserade på autismspektrat..
Fick kommentarer i stil med ”Vill du verkligen ses som en person med asperger?” när jag påpekade att jag hade vissa svårigheter med att faktiskt ta första kontakten med en arbetsplats och att det var det enda jag egentligen behövde hjälp med.
Kan säga att jag helt enkelt reste mig upp och gick då.
Jag hoppas arbetsförmedlingen läggs ner! Jag tror personligen att för att man ska få stöd måste man ha hjlp att hitta tillbaka till kärnan av sig själv och byggas upp och bli stark. Många gånger finns lösningen inom en själv och även styrkan, det gäller bara att få bra vägledning, inspiration och konkreta mål ! Lycka till och detta är helt enkelt oaccepterbart!
Wow…. blir riktigt bedrövad när jag läser detta. Har en snart 13-årig son som är diagnosticerad som autistisk. Oroar mig verkligen för hur han kommer att bemötas den dag han ska ut i yrkeslivet.
Beklagar verkligen också att du var tvungen att möta en sådan idiot.
Hej! Han är så ung, så jag hoppas så klart att det blir bättre och bättre framöver :-)! Det finns redan nu en hel del kunniga personer som man kan vända sig till och få stöd och guidning. Tyvärr finns det bara alldeles för många också som tror sig veta och kunna men bara gör skada. Va inte för orolig! Det är väldigt bra att han fått diagnos så tidigt!
Tack! Önskar dig bättre erfarenheter i framtiden!
Hej! Det du blev utsatt för tycker jag gränsar till diskriminering. Den personen borde verkligen inte få jobba mer med människor som behöver stöd för att komma ut (igen) på arbetsmarknaden!
Jag blev dock också nyfiken: vad är det för registerutdrag en kan beställa från AF? Jag blev genast intresserad av att fixa ett själv.
Det de på soc och många andra ställen kallar för ”journaler”, kallar de på AF för ”registerutdrag”. Man har rätt att få ta del av allt som skrivs om en men sedan har det inte alltid varit lika lätt att få detta ”registerutdrag” i praktiken. Jag tycker alltid att det är bra att läsa vad olika myndigheter skriver ner om en eftersom det ofta är denna information som sedan vidarebefordras till andra myndigheter och involverade; dessutom när jag funderat över varför något blivit så konstigt, obehagligt eller obegripligt och börjat tvivla på min egen känsla har jag fått bekräftat genom t ex registerutdrag och journaler att min känsla varit helt rätt och att det som står skrivet om mig är helt fel. Jag vill dock varna dig lite i förväg. Det är ofta väldigt jobbig läsning, särskilt om man försökt övertyga sig själv om att man måste bara inbilla sig, att man bara är lite paranoid när man blir så misstänksam att man vill veta exakt vad som står skrivet…och sedan är det så hemska saker, så fel…man tappar fotfästet ett tag. Så, känn efter att du verkligen är i bra form när du ska läsa! Lycka till ❤️!
Jag är själv psykiskt sjuk (svår ptsd och dystymi som är kronisk depression). Min sius ville inte hjälpa mig med någonting alls. Jag sa ”vad ska jag göra då? Jag vill göra någonting! ”. Han sa ”Kanske åka på besök till en pepparkaksfabrik med din handläggare på socialen? Det finns väl en där du bör? ”.
Så kränkande 😡!
Det här är katastrof och gör mig så otroligt ledsen. Såhär ska det verkligen inte gå till. Jag jobbar själv på arbetsförmedlingen och jag försöker sprider kunskap om både Asperger och andra funktionsvarianter, hos oss trycker vi ofta på att diagnosen i sig inte säger någonting om hur en individ fungerar i olika situationer och arbeten. Det här är okunskap som gör mig sorgsen och rädd. Jag beklagar att du fått sådant bemötande. Jag är helt övertygad om att du kan fungera på en arbetsplats som är meningsfull för dig. Hoppas du får en mer kunnig och empatisk SIUS.
Vad hoppingivande med personer som du! Ja, denna okunskap gör även mig sorgsen och rädd. Det är SÅ viktigt att personer som ska hjälpa individer med Asperger-diagnos verkligen är insatta och har ett mycket öppet och kreativt sinne, inte blir provocerade, inte fastnar för tonläget eller annat som många med oss med Asperger har svårt för att kontrollera. Det allra viktigaste är att inte jämföra oss med varandra, inte ha några förutfattade meningar om vad vi kan eller inte kan utan VERKLIGEN lyssna, lyssna på det vi säger; inte skratta eller håna, vilket är SÅ vanligt.
Det har gått fint för mig. Jag är med i ett projekt där jag samlar in aktuell forskning med anknytning till projektet. Och jag fick platsen just tack vare mina två akademiska examen, språkkunskaper och en utåtriktad personlighet. Så sorgligt att SIUS-konsulenten endast såg mina diagnoser och inte hörde vad jag sa. Den plats jag har nu har jag skaffat själv. Jag gav upp med AF.
Arbetsförmedlaren gör helt fel, dit privatliv har inte med saken att göra och definitivt inte dina barn. vägra alltid att svara på sådana frågor. Arbetsförmedlaren saknar därtill bris på vanlig enkel logik, det är hon som inleder frågorna om ditt privatliv och sen påstår hon i slutet att du skall sluta att enbart prata om ditt privatliv?! Vilka bokstavskombinationer har egenligen arbetsförmedlaren? Arbetsförmedlaren låter nämligen som en komplett idiot. Nåväl, det behöver man kanske inte ha ett funktionshinder för.
Hej! som en Persson med AS så skulle jag vilja fråga dig om lov att tipsa media om detta inlägg, då jag tycker det är enormt viktigt att sådant här kommer fram och även når perssoner utan diagnos så att det kan bli en förändring i samhället
Hej! Självklart får du tipsa media om mitt inlägg! Jag blir enbart glad och tacksam ifall den förödande kunskap som i dag råder kan minskas så den inte fortsätter skada oss med diverse diagnoser. Helt oacceptabelt med detta okunniga och kränkande bemötande som enbart kan leda till handlingsförlamning eller aggressivitet.
Arbetsförmedlingen är helt värdelös, jag har aldrig fått ett jobb via dem och känner ingen som någonsin fått ett jobb via dem heller. Sök jobben själv så får arbetsgivaren avgöra om du är värd att anställa eller ej.
Ja, så gjorde jag till slut. Och nu är jag på ett ställe jag själv valt 🙂
Så oerhört ledsamt att höra! Har dåliga erfarenheter av AF från yngre år då de skickade en vart som helst bara för att bli av med en, trots att jag sade att jag inte orkade med fysiskt. Nu, efter att ha fått diagnosen utmattnings-syndrom (”väggat”), har jag fått ett underbart bemötande av min SIUS-konsulent. Uppenbart är det väldigt olika mellan olika instanser i vårt avlånga land.
Då jag har 3 barn med olika diagnoser, har jag o SIUS talat en del om detta. Hen erkänner att hen inte har någon större insikt i olika nfp *men*…hen erkänner det o om jag känner hen rätt så skulle nog hen sätta sig in i problematiken om en klient med nfp skulle bli en klient.
När sådant som du upplevde (o fler med dig) händer, borde högre chefer kontaktas. Men jag förstår om man inte orkar, själv är jag helt under isen ibland när det har varit för mkt runtomkring mig o då går det bara inte att sätta igång något sådant. Man kan nog inte kräva att alla ska kunna allt om alla diagnoser som finns. Men folk som jobbar med människor ska vara tillräckligt ödmjuka för att kunna inse sin okunskap o därefter inhämta den kunskap som de inte har!
Lycka till med hälsan o jobbsökandet!
Ja, jag tänker också precis som du att alla inte kan allt om alla diagnoser. Jag önskar därför att det skulle finnas någon mer kunnig på varje AF eller åtminstone i varje län som är kunnig i neuropsykiatriska diagnoser och kan handleda och ge råd för resten av personalen. I väntan på detta skulle mycket fixas om de som jobbar på AF hade ödmjukare inställning, exakt så som du skriver! Särskilt SIUS-konsulenten måste kunna inse sina när de inte har hela bilden och vara tillräckligt kompetenta, nyfikna, kreativa för att hjälpa personer som inte alltid är så som man förväntar sig eller så som man vant sig vid att de flesta är…De ska inte dra för snabba slutsatser utifrån vad de tidigare sett, hört, läst, varit med om i sina liv.
Låt dig inte nedslås av detta, och tappa tilliten till dig själv! Även om det kanske är föga trösterikt, så är det vissa myndigheters insatser som är fel, och som man känner förtroende för. Det existerar idag en strukturell diskriminering av funktionshindrade i Sverige, kamouflerad som välvilja. Det är möjligt att denna arbetsförmedlare till och med tror att hon hjälper dig med sitt agerande och tänkande, så ingrott är det. Ta inte åt dig personligen! Du kan vara glad över att du har ett vidare perspektiv och inte är lika inskränkt som denna människa. Du är dessutom förmodligen mer välutbildad än vad hon är. Det är märkligt att hon inte ser vilka resurser du har!
Tack ❤️!
Tack för dessa stärkande ord ❤️!
Nu är inlägget visserligen några månader och med lite tur har situationen förändrats till det bättre. Men om inte så lämnar jag några rader som kanske kan hjälpa någon annan. Tyvärr är vad du beskriver inte på något sätt unikt. Det är inte ovanligt att behöva stånga sig blodig med arbetsförmedlingen bara för att få den hjälp en har rätt till, och att föra den kampen när en själv knappt orkar infinna sig på deras möten är ett orealistiskt krav. Den här typen av myndighetskontakter sitter ofta på alldeles för mycket makt samtidigt som kompetensen ofta brister och vad som behövs är ofta att någon annan med en yrkestitel utmanar dem för att en beslutsändring ska kunna ske. Bland egna och närståendes erfarenheter har jag sett att det som ofta fungerar bäst är ett personligt ombud, de har i regel det driv och den kunskap som krävs för att gå i klinch med arbetsförmedlare. Så det är väl mitt råd – kolla upp möjligheterna till ekonomiskt bistånd från din hemkommun
Jag varit i kontakt med personligt ombud men hen kunde inte hjälpa mig. Jag brukade ofta ordna så att jag kunde ha min kurator med från psykiatrin och då blev allt mycket bättre och hanterbart men efter omorganisationen av psykiatrin förlorade jag min kurator och nu har jag ingen vid min sida. Ekonomiskt bistånd vill jag aldrig söka ifall jag kan undvika utan att helt gå under. Jag vill absolut inte ha något med socialtjänsten att göra.
Har tyvärr också taskiga erfarenheter när det gäller sius, blev anlitad sius redan 1997 och den handläggaren ville skicka mej till företaget Turab i nässjö med speciellt anpasad jobb men jag sade emot att jag tackar nej till anpassat jobb på Turab för fabriksarbete är inte mitt gebit och då fick jag igenom min önskemål i februari 1997 att gå på
Datortek oc h där var jag från februari-september 1997 och det var bra för i slutet fick jag välja praktikplats och då valde jag Konsum i Eksjö och tack och lov att jag fick praktik på Konsum september 1997 och sen fick jag nåt som hette API och det var ett steg in i arbetslivet och API bidrog till att jag fick fast anställning på Konsum 1augusti 1998 och där stortrivdes jag API står för Arbetsplatsintroduktion och den åtgärden togs tyvärr bort av socialdemokraterna 2002,för API var en bra gräddfil in till arbetslivet .
Men 2005 fick jag gå på grund av att Coop gjorde nerdragningar med besparingsplaner jag åkte på turordningen sist in och först ut den turordningsregeln slår tyvärr hårt mot yngre som har kommit in i arbetslivet så fort det blir besparingar, jag blev besviken eftersom jag trodde att man var garanterad fast säker anställning och sen fick jag en annan SIUS som hette Ottosson i efternamn i Nässjö och den SIUS-en bad jag fara åt skogen eftersom denne ville tvinga mej tilbaka till Samhall där jag jobbade på deras fabrik från september 1982 till maj 1995 då jag sade mej upp från Samhalls fabrik på grund av vantrivsel och sen hamnade jag på grund av samhallas företagsläkare på Samhalls städavdelning på Hotell Högland i Nässjö rena skiten det var ingen bra stämning alls så fort det hände nåt så blev man på falska grunder beskylld och anklagad för saker man inte har gjort och då sade jag mej upp från Samhall-städet maj 1996 och sen sa jag tack och hej och jag sätter aldrig min fot på Samhall mer .
Men jag fick en annan handläggare på AF som lät mej plugga på komvux från 2005 till 2008 ,sen sökte jag jobb i olika butiker i Nässjö och Eksjö men lågkonjunkturren slog till sommaren 2008 och sen i april 2009 när mina sista A-kassedagar tagit slut så ville en sur SIUS-konsulent placera mej på AMC i Eksjö för särskild bedömning men då tackade jag nej och sen tog jag kontakt med Socialförvaltning i Nässjö och fick lite socialbidrag och under tiden när jag hade en ny handläggare på AF sökte jag jobb och sen fick jag via en ny kvinnlig SIUS-handläggare jobb på bowlinghallen i Eksjö och det var bra men det var tillfälligt säsongsjobb och sen frågade jag chefen på bowlinghallen om jag fick komma tillbaka för nytt säsongsjobb på bowlinghallen i Eksjö men det blev nej eftersom bowlinghallens omsättning inte var bra och 2 andra tillfälligt anställda fick gå av samma skäl besparingsskäl som det vackert heter på svenska .
För 1 vecka sedan var jag inne på samtal med sosstanten i Nässjö och de ville placera mej på nåt daglig verksamhet och då snackade jag och handläggaren redan i oktber 2016 om datagruppen jag hade förväntat mej att datagruppen skulle va ett projekt som ledde till att jag fick en fot in på arbetsmarknaden men när jag kollade på Nässjö kommuns hemsida visade sej att så inte va fallet utan det var daglig verksamhet där personer med olika former av funktionshinder var placerad och jag hade 2 år tidigare 2015 varit på samtal på AME (Arbetsmarknadsenheten) i Nässjö jag önskade mej jobb i första hand inom affärs där jag var utbildad i och i andra hand inom äldrevård, och inom storkök men jag hade fått löften om att AME skulle ordna praktikplats alternativt jobb men det svar jag fick från handläggaren på soss var att de inte kunde ordna praktik till mej . Jag ska troligtvis iväg på någon arbetsförmågeutredning i Jönköping framåt och det är en liknande utredning som jag gjorde i Eksjö där jag fick träffa läkare,arbetsterapeut och kurator och där fick jag stämpeln och koden funktionshindrad,trots att jag uppvisade testresultat som visade på att jag inte hade nåt sånt tror katten att man blir förbannad när de stämplar/kodar en som funktionshindrad det är detsamma som att få en idiotstämpel i pannan ,men utredningen i Jönköping så hoppas jag på att vid liknande tester och samtal inte åter igen blir stämplad/kodad utan friskskriven så att jag kan ha chans till jobb på heltid
Hej
Får smått ångest över hur du blev bemött av en person som vars jobb är att hjälpa. Skall själv till SIUS på grund av att jag har MS. Vet dock inte när har väntat i månader på att få höra av dem, har ännu inget hört.
Hur lång tid tog det innan de SIUS hörde av sig till dig?
Paranoid (känns det som är smått nojig) som man är börjar jag tro att den arbetsförmedlare jag har tilldelats nu avanmält mig men avvaktar ett tag till innan jag ifrågasätter varför det tar sådan tid.
Styrkekramar
Marianne
Hej! Visst är det jobbigt att behöva vänta och vara i ovissheten om hur det ska bli med allt? Jag träffade SIUS en gång. Han skulle sedan höra av sig men gjorde det aldrig. Han sa att han hade många andra och att han var osäker på ifall han skulle kunna göra något åt mig överhuvudtaget. Jag tror att det är bra att höra av sig till dem själv, om man orkar! Lycka till!